Island är inte direkt ett land på min chokladkarta.
Det var en överraskning för mig att det ens existerade.
Lite skeptisk var jag allt, men de vackra omslagen övertygade mig.
Kan ju alltid göra tavlor av dem och slänga chokladen om de visar sig oätbara.
Ljus choklad, 35%.
(Marabou Mjölkchoklad innehåller 30% kakao, om någon är noga med procenten).
Fina rutor!
Chokladen smakar lite konstigt.
Inte så där mjölkchokladig som en mjölkchoklad borde smaka.
Lite mer som den blonda chokladen jag provat tidigare.
Chokladen var väldigt hård, kompakt och sammanpressad.
Ingen porös luftbubbla i sikte.
Nja, inget Halleluja-moment men heller inte så äcklig att den åkte i soporna.
Den får dispens att stanna i lådan ett tag till.
Mörk choklad, 45%.
Vart går gränsen för att kallas ljus eller mörk?
Jag googlade men fann inget svar.
Däremot ett uttalande om att ljus choklad är för tjockisar, mörk för esteter och vit är för trash...
Då är jag väl en estetisk tjockis då, för båda är goda i rätt sammanhang och av rätt kvalitet.
Den här mörka chokladen föll mig dock inte i smaken alls.
Känns mer som en blockchoklad.
Hård, tät och lite oljig.
Jag känner även en blommig bismak av parfym.
Ingen ingrediens som ligger på min topp 20 om man säger så.
Den gav en märklig smakupplevelse för en kort stund och sedan blev det slutstation sophinken.
Gränsen går vid 43%. Jag har skrivit om de olika procentsatserna här: http://www.masterchoklad.se/om/