Nu är jag snart uppe i 400 blogginlägg om det underbara ämnet choklad.
I takt med att inläggen ökar, verkar det även ha tillkommit ett antal nya läsare vilket är jätteroligt.
För er som kommit in på senare tid och inte orkat läsa igenom alla gamla inlägg (rekommenderas dock) så kör jag helt fräckt en repris rakt av på mitt allra första inlägg, där jag beskriver mitt förhållande till choklad.
Finns det något som heter chocoholic? I så fall är jag nog en sån.
Helt besatt av choklad!
Men inte vilken choklad som helst. Jag har bestämda åsikter om vad som är gott och hur det ska smaka, vad som passar ihop osv.
Det ÄR skillnad på finchoklad och fulchoklad!
(Och vit choklad finns inte. Det är ingen choklad. Det är bara äckligt)!
Vill ni följa med på min chokladresa, så kan ni förvänta er ärliga hyllningar eller brutala sågningar av alla sorters choklad som jag provar, samt nostalgiska tillbakablickar på smaker från barndomen.
Väck mig mitt i natten och jag kan rabbla innehållet i en Twistpåse, Alladinask eller Bridgeblandning från 70-80 talet!
Jag kan också med skrämmande exakthet, återge hur förpackningar såg ut när jag var liten, vilket papper chokladbitarna var inslagna i och vart i hyllan de låg placerade i olika affärer.
Jag minns hur många plopp jag kunde köpa på OK för min veckopeng på 1 kr. (4 st)!
Och känn på den här då - jag minns min allra första godispåse som jag stolt köpte helt själv som 5-åring på Konsum. En påse chokladknappar! Kostade exakt 1 kr och låg på bekväm höjd längst ut till vänster på hyllan neranför tuggummin och klubbor (De där runda som fanns i två melerade färger, blått/vitt/rött eller grönt/vitt/rött. Ni vet de som var inslagna i genomskinlig hoptvinnad plast som var helt omöjlig att skala av).
På hyllan längst upp stod kartonger uppradade med punchknappar, gelebåtar och bridgeblandning dit jag inte nådde ens om jag stod på tå.
Borde jag söka hjälp för att jag kommer ihåg sånt här?
Mitt minne när det gäller chokladrelaterade upplevelser verkar så onormalt i förhållande till vad andra minns.
Åtminstone tycker min man det, som häpnas varje gång när jag med översvallande inlevelse berättar ingående om en viss kaka eller pralin som jag ätit för 30 år sedan.
Han vet liksom inte om han ska skratta eller skaka på huvudet.
Oftast ler han bara lite överseende men jag ser i blicken att han tänker "Du behöver hjälp"!!
Men det kanske finns andra som vill lyssna på mig och ta del av mina upplevelser och smakintryck!?
Börja läs här i så fall.
Ni kan lita på mig.
Jag har nämligen livslång erfarenhet!
Haha kul att läsa igen ! Och visst minns jag också en del av det du beskriver från förr. Bridgeblandning gillade jag inte. Tyckte det var tantgodis...Så idag hade det kanske passat mej bättre. Finns den än? Ett av mina första godisminnen är Rigichoklad. Små tunna chokladkakor i blått papper tror jag...Minns du?