Tjejmilen 2014

Dags för nästa löparberättelse.
Tjejmilen 2014.
Andra gången jag ställer upp, så nu var jag lite mer förberedd och rutinerad.
Kom i god tid, visste vart starten gick och hade koll på målgången.
 
Revanschen som jag var så sugen på att ta från förra året, då jag deltog med migrän, fick dock stå tillbaka.
Efter en sommar med trochanterit (inflammerad höftmuskel) var jag allt annat än återhämtad och springa var uteslutet.
Mitt stor mål för året, att springa milen under timmen, fick jag ge upp.
Men jag var ändå glad att jag kunde röra mig och att jag kunde gå relativt obehindrat.
 
Anmälan var sedan länge betald och vi hade bokat hotell fredag till söndag, så jag bestämde mig för att genomföra loppet gåendes och så skulle vi få en mysig weekend på köpet.
 
Den här gången bodde vi på Clarion Hotell Wellington på Östermalm och kunde enkelt promenera bort till Östermalms IP på fredagkvällen för att hämta ut nummerlappen.
 
Men innan vi gjorde det, så besökte jag min favoritchokladbutik, som råkade ligga i närheten av hotellet.
 
Ejes Choklad!
 
Deras nougatstång är vansinnigt god!
 
Gick även till Saluhallen för att besöka Betsy Sandberg Choklad.
Köpte bedårande, chokladdoppade marmeladhjärtan.
 
Och ännu godare praliner...
 
Efter dessa inköp kände jag mig lugn och nöjd och vi kunde gå iväg för att hämta mitt start-kit.
När vi började närma oss Östermalms IP, fångade min känsliga näsa upp en ljuvlig doft av nybakat!
Men vart kom det ifrån?
Vi gick genom ett bostadsområde och inget bageri syntes till så långt ögat nådde.
Så jag fick förlita mig på mitt luktsinne och sniffade mig fram till "Lilla Bageriet".
I princip ett "hål-i-väggen" ställe.
Trots avsaknad av reklamskyltar, verkade stället vara välkänt och mycket populärt!
 
Jag köpte denna ljuvligt kladdiga chokladbakelse.
En dröm av choklad i två lager med macadamianötter.
Den smälte fint i munnen!
 
Mannen valde en gigantisk kanelbulle, som också den var helt fantastiskt god.
Strösslad med krossad kardemumma och i övrigt dröp av smör.
 
På hotellet serverades en enklare buffé till kvällsmat.
Gratis är ju gott, så vi lät oss väl smaka.
Det bjöds på helt OK frukost dagen efter och jag kunde äta i lugn och ro.
Starten gick inte förrän efter lunch.
 
Vi kom fram i god tid, lagom när eliten sprungit i mål och blev intervjuade.
 
Bananberg!
Chiquita sponsrar med 32 500 bananer...
 
Fullt av folk och skönt väder.
Inte lika hett som 2013.
 
Hittade min startfålla och väntade på startsignal.
Eftersom jag bara skulle gå, var det fokus på att hålla till höger för att inte vara i vägen.
Men trots att jag nästa gick i diket ibland, var det ändå knuff och trängsel.
Mest bök i början, sedan sprider klungan ut sig.
 
Jag njöt av skön promenad och drogs med av allt spektakel runt omkring.
Det sjungs, spelas, klappas och ropas, tutas och sambaorkestern drar på för fullt.
Fullt ös med andra ord!
Det kändes bra i höften och jag kunde t o m småjogga små korta stunder, men i det stora hela tog jag det lugnt.
 
Mot slutet vid sista vätskestationen, delades det ut Dextrosoltabletter.
Funktionärer stod med stora badbaljor fulla med vita tabletter, som de delade ut.
Jag tog en, men tyckte det blev lite torrt i munnen och spottade ut den efter en stund och jag var nog inte ensam om det.
Bitvis var marken helt kritvit av krossade, översprungna tabletter.
Som om någon hade gödslat med kalk.
 
När jag fick målvittring lyckade jag få upp kroppen i joggingtempo och sprang i maklig fart över mållinjen.
Den här gången hade jag koll på vart målet var och stannade klockan på 1:35:10.
 
Nöjd och glad fick jag min medalj och plockade på mig vattenflaska, banan och ostkaka, som jag sedan satt i gräset och åt upp.
Tillbaka på hotellet bad jag om en påse med is, som jag sedan kylde ner höften med.
 
Söndag morgon tog vi en härlig morgonpromenad.
 
Friskt och skönt, en höstdag på bästa humör.
 
Vi var nästan helt ensamma ute och njöt av omgivningarna.
 
 
Stockholm är verkligen vackert!
Vi hade en toppenhelg och ville inte riktigt åka hem.
 
Nu hoppas jag på att nästa helg ska bli lika fantastisk och att jag kommer kunna skriva en löparberättelse om Tjejmilen 2015 också!
 
 

Köp löparstrumpor!

Här kommer dagens tips till dig som funderar på att börja löpträna.
Eller som kanske som jag, ska gå/springa Tjejmilen nästa helg.
(För dig som redan är rutinerad löpare är detta redan en självklarhet).
 
Investera i riktiga löparstrumpor!
Och jag säger investera, för de kostar en bra slant, men det kommer att löna sig på sikt.
 
Jag köper mina på Runners Store i Stockholm.
Det känns proffsigt att handla där, men det går givetvis lika bra på Stadium, XXL eller någon annan sportaffär också.
Vet inte om de har just "mitt" märke där men man får prova sig fram med vad man trivs med.
 
Jag började att bygga min strumpportfölj förra sommaren.
Vid varje lön, investerade jag i ett nytt par och nu har jag ett bra lager.
 
Pedagogiskt märkta med vänster och höger...
Figursydda och sitter som en smäck.
"Passar som handen i handsken".  
(Passar som foten i strumpan, låter inte lika slagkraftigt).
 
Förvillande lika halksockor för dagisbruk.
 
Så varför ska man göra sig besväret att köpa speciella strumpor?
Jo det ska jag tala om.
Vanliga strumpor halkar, glider och korvar sig och kan ge förödande konsekvenser i form av skavsår och blåsor.
Jag vet, för det hände mig förra våren.
 
Det här var innan höftskadan och jag var uppe i ganska långa löpdistanser på 10-15 kilometer.
En solig söndag var jag ute i milspåret på Björnön, som är ett friluftsområde i Västerås.
Efter 5 kilometer kände jag en svidande och brännande smärta under högra foten.
Jag vågade inte titta efter vad som var fel, men för varje steg jag tog kändes det som gruskorn rev i ett öppet köttsår.
Inte så skönt med andra ord.
Men vad gör man när man kommit halvvägs på milen?
Det är lika långt att vända tillbaka som att fortsätta framåt...
Så jag fortsatte min plågsamma joggingtur och det enda jag hade på näthinnan var ett blodigt köttsår under foten.
 
Att gå skulle bara dra ut på lidandet, så jag fortsatte att springa och grät nästan av lycka när jag kom fram till bilen.
Väl hemma linkade jag bekymrat in i vardagsrummet, blundade och tog av mig strumpan.
 
Ja det var varken blod eller öppna sår, men väl än ganska så stort tilltagen och avlång blåsa fylld med vätska.
Mannen hade genast operationsplanen klar och tyckte att jag (han) skulle sticka hål på den.
Jag vrålade "aldrig i livet" och tryckte på ett Compeedplåster istället.
 
Det avlastade något men det fortsatte svida som eld och det blev ganska komplicerat att få på sig skorna för att kunna jobba.
Man sjukskriver sig inte för en stackars blåsa direkt, så det var bara att bita ihop och trampa på.
Tillslut blev foten bedövad och jag kunde tänka bort smärtan.
 
Eftersom jag kunde jobba så kunde jag träna, enligt mitt sätt att tänka, så jag fortsatte faktiskt med mina joggingturer, hur galet det än låter.
Men efter några dagar fick jag kapitulera.
Nålen åkte fram och blåsan punkterades.
Trycket lättade tillfälligt och jag satte på ett nytt Compeed.
 
Det fortsatte svida enormt under foten och man kunde se att det började bli rött och inflammerat kring plåstret.
Då var det dags att söka vård och jag gick på drop-in till distriktssköterskan.
Hon gillade inte vad hon såg utan hämtade en läkare för vidare bedömning.
Han tog fram skalpellen (och här var jag nära att svimma vid det ordet) och blåsan skars upp med ett snitt.
Självklart gjorde det inte alls ont, det är ju bara i blåshinnan man skär.
Det som var lite obehagligt var rengöringen.
 
Foten lindades in och en skummgummibit klistrades fast som avlastning.
Återbesökstid efter en vecka för att se om det skulle läka eller om antibiotika skulle behövas.
Löpförbud i ett par veckor.
Det rådet följde jag tillsist för det här med blåsor var ingen rolig historia.
 
Jag fick alltså en blåsa pga av att jag sprang i "vanliga" strumpor och de knölade ihop sig som en liten valk under foten och låg sedan och skavde och av friktionen bildades blåsan.
Efter det förstod jag vitsen med löparstrumpor och har inte rört mig i något annan sedan dess!
 
Har sluppit både blåsor och skavsår vilket är enormt skönt.
Tänk att en sån "struntsak" som en blåsa kan ställa till det så mycket.
 
Taggar: Varför ska man använda löparstrumpor, tips på löparstrumpor, Runners Store, löparbutik i Stockholm, Falke löparstrumpor, Running RU5 short, får blåsor vid löpning, hur behandlar man blåsor, löparskador, får lätt blåsor, hur ska man förhindra att få blåsor;

Dagens träning 15-08-30

Eller snarare tre dagars träning.
Inte så mycket att rapportera, men skönt att vara igång igen efter några veckor med vidriga värmeutslag på benen, som tog ner mig totalt.
 
27 augusti
  • Crosstrainer 45 minuter, 9,60 km och 477 kalorier
 
29 augusti
  • Promenad 1 timme, ca 6 km
  • Rehabövningar 
  • Situps på boll 100
  • Crosstrainer 45 minuter, 10,60 km och 490 kalorier
 
30 augusti
  • Promenad 30 minuter, ca 3 km
  • Rehabövningar
  • Situps på boll 50-50-50
  • Knäböj 15-15-15
  • Utfall 20-20
 
Dagens pass blev lite fattigare än tänkt.
Fick någon konstig känning i hälsenan, som gjorde att jag valde att avsluta träningen i förtid.
Nu tar jag inga risker så här nära inpå Tjejmilen.
 
Gräddade proteinpannkakor i stället och tittade på VM-finalerna.
 
Taggar: VM finaler, Friidrotts VM finaler, resultat VM Friidrott, vem vann höjdhoppet, hur ska man träna inför Tjejmilen, Tjejmilen 2015, någon som ska springa Tjejmilen;