Så tråkigt det är med rehabträning.
Jag vill ju ut och springa!
Men utan knän är det svårt.
Det positiva är att det ger resultat, så jag kämpar på.
Mitt mål nästa år är att ta mig runt en halvmara.
Jag vill så gärna att det ska gå.
Så med det i sikte tragglar jag mig igenom de stärkande benövningarna i gymmet och håller konditionen igång på alternativa sätt.
Rodd och crosstrainer.
Även om det är rehab, så innebär det inte att det är lätt.
Vissa övningar tar väldigt, så därför vilade jag i torsdags för att se hur kroppen reagerar.
Balansbollen kommer jag ganska bra överrens med numera.
Känns att vristerna har stärkts.
Har ökat mina bensparkar med gummiband från att knappt ha klarat 3x15 till att nu köra 5x20 med varje ben.
Framsteg.
Även benböj mot bänk (sätta sig och nudda rumpan mot bänken) med kettlebell 8 kg går bättre.
Tidigare knastrade det oroväckande i knäna och högg men nu kunde jag göra 3x20 i onsdags.
Måste tänka på att vinkla ut knäna.
Vågade mig även på att släppa handtaget i löpbandet där jag går på högsta lutning (15).
Har kännts som att jag ska ramla baklänges men nu gick det!
Höll på att storkna bara.
Jisses va jobbigt att gå uppför en vägg.
Är nu uppe i 8 minuter.
Ökar på med en minut varje gång.
Trodde inte jag skulle kunna gå dagen efter, men förvånansvärt nog så tålde benen belastningen.
Rodde 5 000 meter som avslutning på tiden 22:31:1.
Så, nu är jag ikapp med veckans träningsinlägg.
(Använder ju bloggen som min träningsdagbok).
Tur du är så envis och kämpar på med rehab och träning. Gott nytt år både privat och med bloggen!