Etfer att ha upptäckt Nutri Nicks Kexbar har jag inget större behov av någon annan choklad.
Men innan den upptäckten gjorde jag ett inköp från Katrin Zytomierskas kollektion och den har blivit liggandes oäten i lådan.
Lika bra att sätta tänderna i den och göra plats för mer exklusiva praliner inför den planerade ätarveckan kring jul.
Stilren kartongförpackning.
Känns miljövänligt.
Den känslan försvann dock direkt då kakan halas fram och jag upptäcker att den är inslagen i plast.
Inte lika miljövänligt.
Men det kanske inte är tanken heller.
Det här med clean eating har jag ingen koll på.
Men jag associerar det till miljö, rent, nyttigt...?
Den avger ingen större doftupplevelse.
Kanske smaken är bättre?
Tar en tugga och bockar omgående av karamellinnehållet.
Ett generöst knaster i rikliga mängder.
Lite som att tugga på vasst grus som aldrig tar slut....
Jag älskar när det krispar och kraspar och tycker en slät choklad är tråkig.
Men det här blev i överkant.
Och saltet?
Vem glömde saltet?
Obefintligt för mina uppmärksamma smaklökar.
Nej det här var ingen höjdarupplevelse.
Chokladen känns väldigt oljig och inte speciellt aptitlig.
Det känns inte alls svårt att stoppa tillbaka den i lådan igen efter en smakrad.
Får man ens kalla choklad för choklad när det inte smakar choklad?
Tur i oturen att chokladen inte var god. Den är ju hutlöst dyr, och pengarna går oavkortat till rövhatten Katrin Zylitolmjäll, så synd med tråkig choklad, men turen är att det finns bättre märken!
skriven