Världens största halvmarathon!
60 000 löpare.
Mäktigt.
Mitt stora mål för året.
Ska jag orka och ska kroppen hålla ihop?
Nu har jag ju redan tjuvstartat en halvmara för en månad sedan, så mentalt vet jag att jag klarar av det.
Dock är denna bana mycket tuffare med många och långa backar.
Hur mycket backträning har jag kört?
Not so much....
Jag får förlita mig på vilja och glädje så ska det nog gå vägen.
Det som bekymrar mig lite är att jag startar nästan sist.
Kommer publiken och underhållningen hålla ut och vara kvar när jag startar?
Det är ju det som är tjusningen med stora lopp att det är en sån härlig stämning längs banan.
Hinner jag komma i mål innan de stänger?!
Jag har 3 timmar och 20 minuter på mig.
Inga problem om jag orkar backarna men jag trivs bäst med att kunna springa på mina egna villkor och inte under tidspress.
Jag har dessutom ett rep att se upp för.
Två timmar har jag på mig till repgränsen vid 13,3 km.
Hinner jag inte på den tiden är loppet slut där och då.
Väldigt snopet i så fall men det kommer inte hända.
Jag ska kämpa för min medalj!
Om jag ska vända starttiden till något positivt så är det att jag kan njuta av hotellfrukosten i lugn ro.
Sedan blir det krångligt.
Jag startar kl. 15.38 och innan dess bör jag ha ätit en lätt lunch också.
Inte alls optimalt för mig som helst springer så tidigt som möjligt på dagen och med så lite som möjligt i magen.
Får se vad jag hittar för lösning på det.
Energi behövs men det får inte bli betungande i magen.
Sedan har vi vädret som jag inte blir klok på.
Prognosen pendlar varje timme mellan värmechock och regn.
Hur packar man då?
Jag som hade beställt 15 grader och mulet....
Velar mellan korta och långa tights.
Tar med mig båda och bestämmer mig på lördag.
Det blir många nya erfarenheter in på kontot efter detta lopp.
Och trots att jag har alla förutsättningar för att komma sist så känner jag mig jättetaggad att få springa nu.
Det är ju det här jag har längtat efter i nästan ett år och nu är det så nära.
Så kul det ska bli!
Vi åker ner redan i morgon med tåg.
Resan i sig är också ett orosmoment med tanke på att den är så lång.
Jag som får ont i höft och rygg bara av att åka till Stockholm.
Men jag har någon dag på mig att kurera mig och planen är att röra mig så mycket i gången som jag kan.
I dag är jag ledig för att ge mig så goda förutsättningar som möjligt för att ladda och undvika stress och migrän.
Väskan ska packas och sedan är det nedräkning.
Jag har varit sockerfri sedan Mälarmaran vilket är nästan en månad.
Har lyckats skaka av mig några kilo och satsat på god mat i stället.
Men i Göteborg slår jag om.
Där ser jag fram emot pasta, hamburgare och finpraliner.
Det är det som är tjusningen med långlopp.
Man behöver äta mycket dagarna innan för att orka och sedan även efter loppet för att ha en chans att återhämta sig.
Passar mig utmärkt.