Dags för ett upplyftande chokladinlägg!
Visserligen inom Marabou-familjen, men ändå.
Daim brukar ju faktiskt vara hanterbart och ätligt.
Som tågpendlare händer det att man slinker in på Pressbyrån emellanåt.
Och av någon konstig anledning kan man hitta nyheter där, innan man finner dom i vanlig affär.
Det är Pressbyrån och Hemmakväll som går i spetsen.
Denna Daimnyhet med apelsinsmak lät farligt lockande och den slank med när jag en varm dag var in för att köpa en kall Cola Zero.
Problemet med att köpa en nyhet är att den ska dokumenteras innan den får ätas.
Och tågresan kan då kännas väldigt lång.
I krissituationer har jag löst det med suddiga mobilbilder på tåget.
Denna gång hittade jag en smidig lösning.
Jag köpte två!
En att äta på tåget och en att fotografera när jag kom hem.
När förpackningen öppnas sprider det sig en underbar doft av apelsin.
Fräscht och somrigt!
Visst vill man nästan trycka näsan mot skärmen och dra i sig doften?
Jag gillar den ojämna formen på plattorna och att man på vissa ställen biter i mer choklad.
Som böljande chokladvågor.
Det här är en superhit.
Jag tänker sommar.
Jag tänker sol och färskpressad apelsinjuice!
Det märks att den är färsk och nybakad.
Krokanten har knappt hunnit stelna, utan är lite så där irriterande småseg och fastnar klumpvis i tänderna.
Men gott!
Smakar Daim med inslag av sommarkänsla.
Daim har från födseln 1953 hetat Dajm, med J, men namnändrades till Daim 1990 för att bättre passa in på exportmarknaden.
Mina första minnen av Dajm är när den låg förpackad som singel och man vecklade upp ett glättigt, plastigt omslag.
Den här!
Någon mer i min ålderskategori som kommer ihåg??
