Sjukskriven och nyopererad

En längre tid har jag konsekvent tackat nej till sjukskrivning för utmattning.
Kanske dumt men jag ville verkligen klara mig fram till sommarsemestern.
Ville inte kliva av, ville inte svika kollegor, men framförallt ville jag fortsätta sköta mitt jobb.
Semestern närmade sig och då kan jag vila upp mig.
All form av energi och fokus gick till jobbet och när jag kom hem var det inte så mycket kvar av mig.
Det har märkts på bloggen.
Jag har helt enkelt inte orkat.
Hjärnan stängde av och jag mådde illa om jag närmade mig datorn.
 
I måndags fick jag kapitulera och är nu sjukskriven fram till semestern.
Men inte för utmattning utan för en operation av navelbråck.
Något jag skjutit på i flera år pga av min stora sjukhusskräck och hur livrädd jag är för operationer orkar jag inte ens beskriva.
 
Kallelsen kom förvånansvärt tätt inpå operationen, bara en vecka innan.
Måste ha varit en återbudstid jag fått.
Mentalt var jag inställd på december, för det var det senaste beskedet jag fick.
Tanken att skjuta upp det dök upp men jag bestämde mig för att genomföra det.
Panikkänslor i en vecka samtidigt som jag försökte styra upp mitt jobb.
 
I måndags blev det gjort och jag är så lättad över det!
Det har gått över förväntan.
Jag har bara ont om jag rör mig.
Äter Alvedon och Ipren efter klockslag för att inte släppa fram smärtan.
Fick även med mig en gottepåse med "tunga grejer" men de har jag inte vågat röra.
Tål inte mediciner så bra och är livrädd att må illa av dom.
 
Värst är att stiga upp och ner.
Det behövde jag hjälp med de första dagarna.
Hugger och stramar vid minsta ansträngning.
För att inte tala om hur det känns när man behöver nysa eller hosta...
 
Men ligger jag still så känns det helt OK.
MInsta millimeterkorrigering av positionen är dock en utmaning.
 
Saknar träningen men får läsa och titta på Netflix istället.
Ryggen protesterar vilt.
Första natten sov jag inte många minuter.
Fick ligga rak som en planka och hittade ingen avslappning för ryggen.
Är van att ligga som en makaron på sidan med benen uppdragna för att avlasta och slappna av.
Ryggen kommer bli största hotet.
Jag får inte träna på 3-4 veckor, men efter 8 veckor ska jag vara helt återställd.
Bara att bita ihop.
 
Försöker att inte falla i fällan och börja hetsäta praliner "eftersom jag ändå inte kan träna, så det spelar ingen roll, snyft snyt...".
Långsiktigt behöver jag fortsätta gå ner i vikt, men just den här veckan är kanske inte den då jag ska snåla på kosten.
Kroppen behöver näring för att läka och jag försöker äta bra.
Levainbröd med lax och avokado satt som smäck!
 
Äter yoghurt för att skydda magen mot mediciner så gott det går.
 
Tog en provtugga av dessa nyheter också, men nja...vill jag äta nåt gott så är jag nöjd med NIcks Kexbar som är sockerfri.
 
Nu ska jag hasa mig tillbaka till soffan.
Har kört slut på House of Cards så måste hitta något nytt att följa.
Tips????
 
 
Taggar: seebar proteinbar, Dalblads Swebar chocolate brownie, swebar crunchy caramel, sjukskriven, navelbråck, operation av navelbråck, kan man träna med navelbråck;

Hatar migrän

Näe jag orkar inte.
Veckorna är intensiva och jag behöver verkligen mina helger.
Då vill jag leva, njuta, vila, träna.
Allt jag inte hinner i veckorna.
Men mest träna och vila.
 
Migränen sätter verkligen krokben för mig.
Urlakar mig på ork med sitt smärtsamma bultande på vänster sida i huvet.
Tömmer kroppen totalt på energi.
Jag är svag, svettig, blek och skakig.
 
Och ingenting hjälper.
Ingenting.
Inte medicinen.
Inte vila.
 
Att ligga ner gör det nästan t o m värre då det pulserar ännu mer i huvet.
Bättre att hålla det högt.
 
Lugna promenader i frisk luft och mat i lagom dos kan mildra.
Jag tar även dubbel treo på dagen för att kunna existera.
 
Blir så besviken när jag vaknar upp på morgonen och känner att migränen fortfarande inte har släppt.
Att det inte hjälpte med piller den här natten heller.
Vetskapen att även denna dag är förstörd och inlindad i smärta.
 
Men eftersom det inte verkar spela någon roll vad jag gör, när det väl har brutit ut, så försöker jag ändå göra så gott jag kan för att få valuta för dagen.
 
I går var det kanonväder och jag lunkande bort till Öster Mälarstrand med mannen vid min sida, redo att fånga upp mig om benen vacklar.
 
Vi tog en paus på Öhrmans Café med varsin smoothie.
Min är den gröna på kiwi, äpple och lime och mannen körde björnbär/granatäpple.
 
Åt även lunch där.
Mättande kycklingsallad med bacon.
 
Lunkade sedan hem igen i sakta mak.
 
Samma visa i dag också.
Lugn promenad.
Dunkande huvud.
Ledsen och uppgiven.
 
Nu tar jag till ett sista desperat försök till bättring.
Jag tar en Nocco för att få i mig koffein och sedan ska jag prova att träna.
 
Låter vansinnigt och ej genomförbart i mitt tillstånd, jag vet.
Men det kan funka.
Koffeinet och träningen kan få fart på de krampande blodkärlen så det faktiskt släpper.
Men det kan också bli sämre...
Kan alltså gå lite hur som helst.
Bara prova och se.
 
Den stora utmaningen och vinningen är annars att se till så att jag inte får migrän.
Minska stress och spänningar.
Det är en utmaning om nåt.
Men nåt måste jag göra, för så här kan jag inte ha det.
Risken är stor att det blir kroniskt och att jag aldrig blir av med det.
 
Hemska tanke.
Taggar: migrän, vad hjälper mot migrän, träna med migrän;

Dilemma deluxe

Med bara ett fåtal veckor kvar till Tjejmilen så har jag fått ont på insidan av mina skenben.
Det är ömt när man trycker, lite spänt och hårt.
Som vanligt har jag googlat som en galning för att kunna självdiagnostisera mig och som komplement till det, pratat med "löparfolk".
 
Allt tyder på överansträngning.
Alltså inget farligt men väldigt irriterande att det kommer precis nu när jag har lite flyt i träning och löpning.
Men det är väl just det som också är orsaken.
Flytet.
Höft och knän har till min glädje hållit i år.
Inte ett minsta lilla knyst eller tecken på smärta under eller efter mina pass.
Underbart!
Det har i sin tur gjort mig lite modigare och ökat på löparrundorna, både till antal och längd.
Jag har även struntat i om det är grus eller asfalt, det har funkat bra på båda.
Lägg därtill byte av skor, så blir summan av kardemumman - överansträngning.
 
Lösningen för att det ska läka är att låta bli att belasta underbenen.
Vila så mycket det går.
Hålla igång med alternativ träning istället, dvs crosstrainer och rodd för att hålla konditionen i form.
Jobbigt läge när jag bara vill ut och springa NU!
 
Speciellt som jag har köpt ett par nya spännande löparskor som passade mitt nya löpsteg.
Chansen är minimal att jag hinner springa in dom till Tjejmilen.
Men det känns bra att veta att de finns i garderoben och väntar på mig.
 
Dessa är också nya för säsongen och dom har hunnit med några kilometer tillsammans med mig.
De har dock ett inbyggt pronationsstöd, vilket visade sig att jag inte behöver efter ett löptest på Runner´s Store.
Kanske de har överbelastat skenbenen?
Jag vet inte, men de är sköna att springa i och känns stadiga.
 
Mitt stora dilemma är nu hur jag ska kunna vila benen?
I min vardag står och går jag väldigt mycket.
Bara att ta mig till och från jobbet och rörelsen under jobbdagen brukar ge runt 8 000 - 10 000 steg.
Jag får försöka skära ned på stegen där det går.
 
Men det största problemet är nog att jag står hela dagarna.
Givetvis håller arbetsgivaren med skrivbordsstol, men eftersom jag inte kan sitta utan att få ont, så väljer jag att stå.
Sitter jag får jag skärande smärtor i höften och det känns som jag får ryggskott i bäckenet.
Stel som cement efter en stund.
 
Så det blir lite som att välja mellan pest eller kolera.
Sitta och avlasta benen eller stå och förvärra situationen....
Det enda som i detta läge funkar är liggande läge.
Men det skulle nog se lite märkligt ut.
Hör inte riktigt hemma på en arbetsplats.
 
Sen lever jag ju med min stegräkningsapp där jag har som mål att gå 10 000 steg varje dag.
En riktig morot att se staplarna förvandlas till grönt.
Ofta ligger jag över målet.
 
Stapeln är från början röd och går sedan över till oreange när 50% är uppnått och för att sedan slutligen slå om till grönt när jag är i mål.
 
Nu under helgen har jag som synes gått minimalt.
Och det gör lite ont i mitt stapelhjärta...
 
Taggar: asics, new balance, löparskor, ömma skenben, ont i smalbenet, överansträngning smalben, löparskador, ont när jag springer, stegräkningsapp, hur många steg ska man gå per dag, löpning;