Chocochock-effekten?

Jag kanske måste dämpa mig i min entusiasm, när jag hyllar kakor och choklad?
Det verkar slå tillbaka på mig själv.
 
I dag när jag skulle fylla på förrådet av Delicatokakor, så kunde jag förskräckt konstatera att hyllan var tom!
Inte en enda kakförpackning fanns kvar.
Iskalla kårar längs ryggraden. Kan det vara sant att de är slut?
Har Sverige gått man ur huse för att bunkra dessa guldklimpar, så jag blir utan?
 
Jo men låt mig få tro för en stund att min blogg är så pass stor, att den är en trendsättare och påverkar folks kakinköp.
(Läs mitt tidigare inlägg om Delicatokakor. Ni hittar det under kategorin Bakverk. Jag har inte lärt mig att länka ännu...)
 
Hysterisk och med panik i blicken, gick jag till charken.
Det var enda stället med personal.
De fick ringa in kakpersonalen som mötte upp mig vid kakhyllan.
Jag förklarade olyckligt att jag inte kunde hitta mina kakor.
Hon hade precis kommit tillbaka från semestern, och förstod inte ens vilka kakor jag menade.
(Hur kan hon ha missat)?
Jag tvingade henne att åtminstone gå och leta lite på lagret.
Och minsann...kom hon inte tillbaka med fyra paket i famnen!
Jag hejdade mig i sista sekunden från att roffa åt mig varenda paket, utan tog istället artigt två.
 
Därefter ställde jag mig på lämpligt avstånd, utom synhåll, för att ha uppsikt över när hon gick därifrån.
Och sen, utan risk för upptäckt, kastade jag mig över de sista två paketen likt ett rovdjur.
Phu, bytet säkrat! Nu klarar jag mig i ett par dagar.
 
Nöjd kom jag hem och möttes av min man som tyckte att jag såg ut som ett barn som nyss mött jultomten.
Och det hade jag ju!
Taggar: Delicato, kakor, godbitar, fika;

Makalös mardröm

Någon som minns pensionärschokladen Makalös?
(Jag kan inte tänka mig att någon ung människa tyckte om den)!?
Cloetta började att tillverka den 1938 och 60 år senare la man tack och lov ner produktionen.
Och brände receptet hoppas jag!
 
Den chokladen var till 90% oätbar och fick mig nästan att grina som barn av besvikelse, om man någon gång fick en sådan.
 
 
Varje rad var fylld med en egen smak, den ena äckligare än den andra.
Eller vad sägs om rinnande annanas, grön pistagegegga och marsipan. 
Dessutom tillsammans med LJUS choklad.
Möjligen kunde några rutor av nougat- och tryffelraden gå ner.
 
Taggar: chokladkaka, Makalös, Cloetta, fylld choklad;

Let´s go cookies

Jag är galen i choklad, men denna galenskap sträcker sig även in på kakfronten.
Ingen rör min choklad och ingen tar mina kakor!
Husregel nummer ett!
Och då är det såklart kakor med choklad som gäller och gärna cookies.
 
För att förtydliga vilken besatt människa som sitter bakom tangenterna, kan jag i förtroende berätta att jag lätt sveper ett kakpaket själv på nolltid.
Jag kan vara så desperat att jag i bilen på väg hem från affären har mumsat i mig ett paket redan när jag kommit hem. (En bilfärd på två minuter...).
Jag kedjeäter mina kakor som andra kedjeröker ett paket cigaretter.
Och skulle det vara någon ensam kaka kvar, när jag svänger upp på garageuppfarten, så sitter jag kvar i bilen och trycker den också för att sedan slänga bevisen i soptunnan, innan jag går in med mina kassar och glatt öppnar paket nummer två.
(I riktigt svåra fall, kan det hända att jag sliter upp ett paket ur kassen direkt när jag har betalat och passerat kassan, men det kan även jag tycka är på pinsamhetens gräns).
 
Jag gömmer även kakor i bilen, för att det "är bra att ha utifall man hamnar i en bilkö så man inte svälter ihjäl".
Dom kan jag faktiskt glömma bort, men blir snabbt påmind när min man öppnar handskfacket och där finner solvarma flytande chokladkakor, som har smält ihop till en klump bortom all igenkännlighet.
Inget han brukar uppskatt, men jag blir desto gladare över den trevliga överraskningen.
 
Jag känner ett visst släktskap till den här figuren...
Det är nog bara hårfärgen som skiljer!
 
Nåja, dags för en recension:
 
Det har tydligen blivit en trend att chokladtillverkare även ska in på kakmarknaden?
Ibland lyckas dom och ibland blir det katastrof (som Geisha´s Barbiekakor).
Jag har tidigare provat Marabous cookiesar i smakerna mjölkchoklad och schweizernöt.
Båda hamnade i katastroffacket!
Bleka och livlösa kakor, vita som om de vore ogräddade degklumpar och söta i överkant.
 
När jag såg att de även kommit ut i smaken Mörk choklad, gav jag dem en ny chans.
Det borde ju smaka bättre?
Åtminstone kan det inte bli sämre...
 
Vid första anblicken ser de något smakligare ut än sina föregångare.
Dessa kakor har i alla fall fått passera ugnen och fått lite gräddad yta.
 
Fulla av mörka chokladbitar. Det gillas!
 
 Ja men den här är faktiskt riktigt ätbar!
Kanske lite för porös och smulig för att kunna kallas fulländad, men chokladbitarna och den lilla lilla tendensen till att ana lite salt i bakgrunden, gör att den inte upplevs som sliskig. Den befinner sig på rätt sida i sin balans.
Den perfekta cookien är svår att finna.
Den ska vara både knaprig och seg på samma gång. 
Knaprig i skalet med mjukseg kärna och mycket chokladsmak.
Men inte för söt, utan ett sting av sälta ska anas.
 
Jag har fått smaka den fulländade cookien en gång.
Och det var lite otippat i Grekland, närmare bestämt på frukostbuffén på hotell Atlantica Kalliston Resort & Spa på Kreta.
Dit skulle jag kunna åka igen bara för att få uppleva denna mumsbit från Paradiset!
Taggar: kakor, cookies, fika, Marabou;