När hormonerna tar över

Periodvis väljer jag att vara sockerfri.
Ingen uppoffring alls, bara skönt för jag mår så mycket bättre och känner mig piggare.
Dessutom är det bra för min viktnedgång.
Men vid speciella tillfällen gör jag medvetna val och väljer att hälsa på i sockerträsket.
Som t ex vid semesterresor och senaste undatagstillståndet skedde i förra veckan när vi var i Stocholm.
 
Andra gånger kan det ske utan min vilja eller tillåtelse.
Kroppen kopplar ur förståndet och kapar tillgång till hjärnverksamheten.
Hormonerna gör intåg, intrång och övergrepp!
En vecka i månaden är väldigt utsatt och jag får kämpa extra hårt.
Ju längre period jag har varit sockerfri, desto lättare att tala förstånd med sockermonstret.
 
Men den här gången gick det inte...
Jag var uppenbarligen för vek och förlorade kampen.
Troligtvis för få dagar av sockerfrihet för att hinna bygga upp ett försvar inför en känslig period.
 
Jag dammsög skåpen på allt som innehöll en gnutta choklad.
 
Typiskt för dessa dagar är att jag också blir sugen på smågodis. (Eller heter det plockgodis...)?
Helt oförklarligt då jag inte tycker om det i vanliga fall.
För mig är det ju choklad alla dagar som gäller.
Hade jag inte fått så ont i magen av allt frosseri så hade jag promenerat in till stan och ruinerat mig på Hemmakväll, men nu fick det bli en liten kvällspromenad i närområdet istället.
 
Mötte en kille med en påse i högsta hugg från Hemmakväll och fick tvångsdämpa en impuls att slita påsen ur handen på honom.
 
Blir lite orolig för mig själv, men hoppas på en bättre dag i morgon.
 
Någon som känner igen sig i monsterbeteendet?
 
Taggar: Reeses peanut butter cups, after eight, pms, chokladbegär vid pms, sockerberoende, sug efter socker, hormoner choklad;

Sjukskriven och nyopererad

En längre tid har jag konsekvent tackat nej till sjukskrivning för utmattning.
Kanske dumt men jag ville verkligen klara mig fram till sommarsemestern.
Ville inte kliva av, ville inte svika kollegor, men framförallt ville jag fortsätta sköta mitt jobb.
Semestern närmade sig och då kan jag vila upp mig.
All form av energi och fokus gick till jobbet och när jag kom hem var det inte så mycket kvar av mig.
Det har märkts på bloggen.
Jag har helt enkelt inte orkat.
Hjärnan stängde av och jag mådde illa om jag närmade mig datorn.
 
I måndags fick jag kapitulera och är nu sjukskriven fram till semestern.
Men inte för utmattning utan för en operation av navelbråck.
Något jag skjutit på i flera år pga av min stora sjukhusskräck och hur livrädd jag är för operationer orkar jag inte ens beskriva.
 
Kallelsen kom förvånansvärt tätt inpå operationen, bara en vecka innan.
Måste ha varit en återbudstid jag fått.
Mentalt var jag inställd på december, för det var det senaste beskedet jag fick.
Tanken att skjuta upp det dök upp men jag bestämde mig för att genomföra det.
Panikkänslor i en vecka samtidigt som jag försökte styra upp mitt jobb.
 
I måndags blev det gjort och jag är så lättad över det!
Det har gått över förväntan.
Jag har bara ont om jag rör mig.
Äter Alvedon och Ipren efter klockslag för att inte släppa fram smärtan.
Fick även med mig en gottepåse med "tunga grejer" men de har jag inte vågat röra.
Tål inte mediciner så bra och är livrädd att må illa av dom.
 
Värst är att stiga upp och ner.
Det behövde jag hjälp med de första dagarna.
Hugger och stramar vid minsta ansträngning.
För att inte tala om hur det känns när man behöver nysa eller hosta...
 
Men ligger jag still så känns det helt OK.
MInsta millimeterkorrigering av positionen är dock en utmaning.
 
Saknar träningen men får läsa och titta på Netflix istället.
Ryggen protesterar vilt.
Första natten sov jag inte många minuter.
Fick ligga rak som en planka och hittade ingen avslappning för ryggen.
Är van att ligga som en makaron på sidan med benen uppdragna för att avlasta och slappna av.
Ryggen kommer bli största hotet.
Jag får inte träna på 3-4 veckor, men efter 8 veckor ska jag vara helt återställd.
Bara att bita ihop.
 
Försöker att inte falla i fällan och börja hetsäta praliner "eftersom jag ändå inte kan träna, så det spelar ingen roll, snyft snyt...".
Långsiktigt behöver jag fortsätta gå ner i vikt, men just den här veckan är kanske inte den då jag ska snåla på kosten.
Kroppen behöver näring för att läka och jag försöker äta bra.
Levainbröd med lax och avokado satt som smäck!
 
Äter yoghurt för att skydda magen mot mediciner så gott det går.
 
Tog en provtugga av dessa nyheter också, men nja...vill jag äta nåt gott så är jag nöjd med NIcks Kexbar som är sockerfri.
 
Nu ska jag hasa mig tillbaka till soffan.
Har kört slut på House of Cards så måste hitta något nytt att följa.
Tips????
 
 
Taggar: seebar proteinbar, Dalblads Swebar chocolate brownie, swebar crunchy caramel, sjukskriven, navelbråck, operation av navelbråck, kan man träna med navelbråck;

Hotel Melia Alicante

Vi bodde på Melia Alicante precis nere vid hamnen på vår semester.
En spansk hotellkedja som finns lite här och var i världen och som vi även bodde på i Berlin och var mycket nöjda med.
 
Den här gången slog vi på stort och bokade deras bästa kategori "The Level" och kunde tack var bokning på Black Friday unna oss en juniorsvit.
Att vara gäst på The Level innebär förutom fina rum även lite andra bonusar.
 
Baksidan av hotellet som vetter mot stranden.
Marinan ligger på framsidan.
 
När vi skulle försöka checka in vid vanliga disken blev det ett himla pådrag.
Personal kom springande för att lotsa oss till "vår" lounge och en herre bar våra väskor.
I loungen fick vi slå oss ner bekvämt i fåtöljer medan incheckningsproceduren förflöt smidigt.
Vi kom vid lunch och fick vårt rum direkt.
När man bor på Level får man både checka in hur tidigt man vill och checka ut hur sent man vill på avresedagen.
Ett stort plus om man har obekväma flygtider.
 
Därefter eskorterades vi till rummet och herren bar in våra väskor.
Det kändes lite udda och lite obekvämt med all uppståndelse.
Jag gillar lyx och service men ibland vet man inte riktigt hur man ska bete sig när det finns personal kring en som passar upp på allt, vilket vi även skulle få erfara vid frukosten osv.
Jag vill inte utnyttja någon, jag är inte lat och bortskämd och jag kan absolut bära min väska själv.
Men ibland får man bara ta seden dit man kommer och flyta med.
Jag har tidigare nekat och då förstått att de blivit förnärmade och besvikna att inte få göra sitt jobb.
Vill ju heller inte förolämpa någon.
 
Sviten var fantastisk och nästan större än lägenheten vi har hemma, ha ha.
Två badrum också, vilket var ett mer än vad vi är vana med.
Helt plötsligt hade vi varsin toalett.
Lyx!
 
Vardagsrum med utgång till balkongen som sträckte sig förbi sovrummet.
 
 
Fantastisk utsikt med havet precis nedanför.
En solsäng och bord med stolar fick plats.
 
När jag gick husesyn hittade jag morgonrockar och tofflor.
Mys!
 
Vi gick därefter tillbaka till loungen som låg på samma våning.
Den hade vi "Level-gäster" tillgång till från morgon till kväll.
Oftast var vi helt själva och ibland var det en och annan kostymnisse som gjorde oss sällskap.
 
I loungen serverades drycker, snacks och lite småplock som var gratis.
Toppen att kunna gå dit och dricka fint gratisvatten eller knäcka en iskall cola när som helst.
Det alkhoholhaltiga utbudet brydde vi oss inte om.
Kl. 13.00 och 19.00 kompletterades utbudet med tapas.
Kl. 16.00 var det fika.
Full upp med andra ord.
 
Inte nog med att man kunde förse sig med godsaker från loungen, så ingick även en voucher på 10 euro per dag som kunde spenderas i restaurangen eller baren.
 
Vi brukade ta en "liten" toast för den pengen.
Det serverades alltid chips till allt. Inget som vi beställde.
Ja det var verkligen fullt sjå att hinna få i sig all gratismat om dagarna, men ett angenämt problem så klart.
 
 
Till loungen tillhörde även en privat solterass med pool som bara vi Levlar fick använda.
 
Första morgonen smög jag förväntansfullt ut på balkongen i morgonrock och tofflor för att få uppleva soluppgången.
Det var magiskt vackert och rofyllt att stå där ute utan att frysa och höra vågorna slå mot strandkanten.
 
Jag körde den morgonritualen flera dagar.
Så himla mysigt.
 
Det blev ett gult skimmer över staden när strålarna nådde dit.
 
 
 
Lika vackert när solen gick ner.
 
Bättre än en bra film.
 
 
 
Min mobil tog så fina blåa bilder.
 
Utsikten rakt neranför balkongen.
Ett gångstråk och havet.
Tyst och fridfullt.
 
 
 
 
 Gågatan neranför hotellet.
 
HImlen är lika mörkblå som staketet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Vi blev uppvaktade på rummet första kvällen.
 
Och sista.
 
Enormt fina frukter.
Solmogna och söta.
 
Resten av förtäringen får ett eget inlägg.
 
Taggar: hotelltips Alicante, Spanien, semester i Alicante, hotel Melia Alicante, Melia hotel, Alicante, väder Alicante;