Med en dåres envishet, fortsätter jag å det bestämdaste att hävda att Marabous choklad VAR godare förr!
Priset var också bättre...
Omslagspappret var blankt och folierat på insidan.
Kakan var lätt att öppna. Det var bara att veckla upp den.
Inte som nu, när man står som en klen idiot och försöker sära på pappret.
Men Rom-russinet verkar vara lite före sin tid? Där skiljer sig omslaget mot de andra.
Den jag sörjer mest av alla är Nougat Crispen.
Trots att det säkert är 30 år sedan jag senast åt den, kan jag fortfarande känna smaken av den lena nougaten och den fincrispiga fyllningen som blir kvar som grus på tungan.
Rutorna var ganska platta och stora.
Just denna smak introducerades i mitt liv i nedre tonåren, av en kvinna i stallet som blev lite av en stallmamma för oss stalltjejer.
Hon brukade hämta upp mig i sin gröna Citroen och den var nerlusad av godispapper och ihopknycklade chokladpapper. Hon delade gärna med sig av denna favorit och från första tuggan var jag såld.
Sedan har vi den här läckerbiten!
Krokant....
Kan aldrig bli fel.
Mjölkig choklad späckad med brända, knapriga krokantbitar.
Som god trea kommer Choklad Crisp.
Rutorna var lite högre och knubbigare och smaken var fyllig.
Jag får nog ta ett snack med Marabou, så de återupplivar dessa gamla godingar!
Vad har ni för smakfavorit, ny som gammal?
Mintkrokant! Älskar kombinationen mint
skriven