När jag stressar så äter jag.
Konstant.
Hela tiden.
Vad som helst.
Till och med Marabou slinker ner...
Speciellt den här sorten, Sweet Biscuits.
Efter att ha donerat en halv förmögenhet till Pressbyrån, där en kaka kostar 24 kronor, blev jag glad över att upptäcka att City Gross säljer dem för en tia.
Så dagens ranson inhandlades där istället.
Jag gillar att pressa ihop käkarna och mötas av hårt, härligt motstånd från de kompakta kexen!
Knaprigt och gott.
Varje bit bjuder på två kex så tänderna får jobba.
Kanske gillar jag denna för att det är mer kex än Marabou choklad.
Det är mest en ram av ganska tunna lager och jag inbillar mig att den nästan smakar lite kola, istället för oljiga transfetter.
Och så är den lite småseg också.
Men det förutsätter att den inte har varit i kylen.
Jag äter alltid min choklad lådvarm.
Har aldrig choklad i kylen utan förvarar den i en kökslåda.
I går lyckades jag dock bryta mig ur Marabou-träsket.
Jobbade i Stockholm och sprang ivrigt till NK för det obligatoriska pralininköpet.
200 kronor fattigare dansade jag nöjt därifrån.
Hann dock inte ta kort på dem denna gång heller.
De är alldeles för goda och tar slut fortare än kameran hinner blixtra.
Lite bakslag i träningen.
Ökade på med 5 minuter till på löpbandet så jag kom upp i 25 minuter men det gjorde höften argare än på länge.
Så i dag blev det en mil i roddmaskinen i stället.
Inte så illa det heller.
Förbrukade kalorier motsvarande en chokladkaka.
Bara tre mil kvar nu då....
Åh dom är så goda!! Älskar också den där blandningen av kaka och choklad, supergott. Kram