Whatchamacallit

 
 
Ja vad ska man kalla den?
 
Igår var jag till tandläkaren och lagade en tand som jag bitit av en lagning i, så den sprack.
Panik och ångest!
Men det gick bra och hur kan man fira det bättre än att köpa lite choklad?
 
 Så med hängande, tungt bedövad underkäke och okontrollerad dreglig mungipa, kilade jag in på Hemmakväll för att scanna sortimentet på USA-hyllan för att se om det tillkommit något nytt sedan sist.
Jag fastnade för en sådan där "vad den nu heter". 
Jordnötsdränkta crisp låter ju gott.
 
En bar av ljus choklad.
 
Jodå, crispfaktorn var tillfredsställande och det smakar jordnöt och kola som utlovat.
Kanske lite i sötaste laget, men helt OK om man har i åtanke att det inte är någon lyxbit.
 
Tack och lov förde expediten ett privat mobilsamtal samtidigt som hon tog betalt, vilket passade mig alldelses utmärkt då jag slapp konversera med förlamad mun.
Behövde bara nicka och le.
Vilket säkert såg ut som en grimas, men i alla fall....
Taggar: Whatchamacallit, godis USA, choklad från USA, amerikansk choklad;

Gomakeriet i Örebro

Efter mitt fiaskobesök på Choklad Butiken i Örebro senast, hittade jag ett litet smultronställe inne på Saluhallen.
 
Gomakeriet!
En garderobsstor liten hörna där det fanns massa smått och gott.
 
Små ljuvliga underverk för 10 kr styck.
 
 
 
 
Mitt urval förpackad i cellofanpåse.
 
Gomakeriet presenterar stolt:
Övre raden: Blåbär, Nougatcrisp, Mozartkula och Dulce de leche
Nedre raden: Polkafudge, Hallon och Kokosfudge
 
 Vi börjar att hylla fudgen...
Här pratar vi inte tråktorr och hård fudge från Lonka.
De här spelar i en helt annan och egen division!
 
Både Polka- och Kokosfudgen har samma drömlika konsistens.
Så mjuk och fin att den hinner smälta mellan tummen och pekfingret under den korta transportsträckan till munnen.
Som att bita i smör.
Fast godare förstås!
 
En len perfektion av fudge med spegelblank och slät snittyta.
 
Polkan smakar mild pepparmint och har generöst med polkakross på toppen.
Kokosen har en väl avvägd smak av kokos.
Inte solkrämskokos utan bara äkta kokos.
Även den strösslad med sin smak.
Äkta kokosflingor.
 
 
Jag vet inte om jag kan förmedla känslan av att äta dessa för att göra smaken rättvisa.
Man blir bara gråtfärdig när de är slut.
Ni måste prova!
 
Praliner i genomskärning.
 
Dulce de leche...
Ja ni ser ju hur god den är.
Hörs på namnet också att det är en hit.
 
Hallon är så frisk och äkta i sin hallonsmak att det är en fröjd att avnjuta den.
 
Blåbär var nog den som hade minst framträdande smak.
Hade jag blundat och ätit hade jag aldrig gissat på smaken blåbär.
Men en häftig färg på fyllningen!
 
Mozartkulan var lite halvtråkig.
För mycket torr och smaklös marsipan och så saknade jag det gröna inslaget av pistasch, som finns i originalet.
(Om jag hade vetat hur man länkar så hade jag här gjort en länk till mitt inlägg om just Mozartkulor som jag skrev efter en resa till Wien....).
 
Nougatcrisp...
Herregud!
Den är så till sig i sin crispighet att den helt faller sönder.
Krasar underbart när man biter i den.
Crisp, crunch, kras...
Ser ni det perfekta crunchcrispet på toppen?
Som en frasig, karamelliserad cornflakes.
Allt detta ihop med ljuvlig nougat och du är i himmelriket.
 
 
 
 
Resan till Örebro var alltså inte förgäves.
Pralinerna från Gomakeriet räddade min dag!
Och min mans, som slapp köra hem besviken och tjurig fru.
 
Taggar: Gomakeriet, chokladbutik Örebro, Chokladaffär Örebro, praliner, fudge;

Isländsk choklad

Island är inte direkt ett land på min chokladkarta.
Det var en överraskning för mig att det ens existerade.
Lite skeptisk var jag allt, men de vackra omslagen övertygade mig.
Kan ju alltid göra tavlor av dem och slänga chokladen om de visar sig oätbara.
 
Ljus choklad, 35%.
(Marabou Mjölkchoklad innehåller 30% kakao, om någon är noga med procenten).
 
Fina rutor!
 
Chokladen smakar lite konstigt.
Inte så där mjölkchokladig som en mjölkchoklad borde smaka.
Lite mer som den blonda chokladen jag provat tidigare.
Chokladen var väldigt hård, kompakt och sammanpressad. 
Ingen porös luftbubbla i sikte.
Nja, inget Halleluja-moment men heller inte så äcklig att den åkte i soporna.
Den får dispens att stanna i lådan ett tag till.
 
Mörk choklad, 45%.
 
Vart går gränsen för att kallas ljus eller mörk?
Jag googlade men fann inget svar.
Däremot ett uttalande om att ljus choklad är för tjockisar, mörk för esteter och vit är för trash...
Då är jag väl en estetisk tjockis då, för båda är goda i rätt sammanhang och av rätt kvalitet.
 
Den här mörka chokladen föll mig dock inte i smaken alls.
Känns mer som en blockchoklad.
Hård, tät och lite oljig.
Jag känner även en blommig bismak av parfym.
Ingen ingrediens som ligger på min topp 20 om man säger så.
Den gav en märklig smakupplevelse för en kort stund och sedan blev det slutstation sophinken.
Taggar: Isländsk choklad, choklad från Island, Icelandic Chocolate;